73.

Publicerat i: Allmänt



Själv-hjälps-eran är definitivt inte över. När indisk yoga blir inslag i Spa-utbudet på nästan varje skidanläggning och yoga blir alle mans självutvecklande aktivitet, ser vi detta. För den kristne blir detta intressant. Faran, som alltid ligger i att erbjuda någon form av "självutveckling" eller "självförverkligande" är ju att det blir en ond cirkel. Genom att jag själv ska "göra det" blir självet kvar, i nästan samma halvbra form som innan ansträngningen gjordes.  


Den kristna tron får oss genast att känna igen falskheten i allt detta -- grunden är en förmodad tillräcklig resurs i det mänskliga jaget.  Detta var anledningen, efter syndafallet, till det flammande svärdet i 1 Mosebok 3:24: att blockera olika metoder att ta för sig av livets träd genom satans lögnaktiga bedrägerier.

Trons väg är något annat. Genom att ersätta det fallna livet med döden och uppståndelsen av vår Herre Jesus Kristus kan det verkliga mänskliga jaget återfinnas. Genom att byta ut satan som operatör till Jesus Kristus.  Men detta sker endast genom tro, helt och hållet med nåd, genom tro på hans död och uppståndelse för och som oss.  Och därmed ser vi också vår korsfödelse och uppståndelse i och med Honom.

Men problemet är att även om dessa härliga fakta erkänns implicit av den kristna kyrkan har man i regel inte gett människor fullheten av detta budskap.  Ibland får man intrycket att lösningen verkar vara i stort sett okänd. Detta är lite magstarkt att säga av en glad amatör. Men om det är så, varför är det så, och vad är det som saknas?

Det finns nog ett ökande antal kristna i dag som vet vad det är för hemlighet Paulus talar om i Koloss. 1:24, som känner och predikar detta evangelium och som går vidare utöver den första stora sanningen om rättfärdighet genom tro.   De vet det som ges av Paulus i Kolosserbrevet 1: 26 -- inte bara Kristus för oss, utan Kristus i oss, hoppet om härligheten. Men flertalet har inte tagit emot detta -- varför?

Anledningen kan vara att det verkliga syftet med det mänskliga "jaget" hos troende aldrig har kommit i fokus. Kierkegaard hade det i fokus, men han blev i stort sett negligerad av teologer och predikanter. Istället har en read  "objektivismer" tagit främsta platsen, inte minst i min kyrka, den moderna formen av thomism. Att Kristus lever som just "mig" har motats utanför sargerna för konversationer och diskurser.

Att se förhållandet mellan det mänskliga jaget och Gud genom Kristus i hans gudom är vägen till det nya evangeliet. Skriften ger oss gott om illustrationer för att visa att våra mänskliga "jag" skapades endast för att vara behållare och sedan uttryckare för Guds gudomliga Själv. 

Våra mänskliga jag var aldrig självoperativa och kan inte någonsin vara det.  Så det finns inget sådant som självförtroende, även om hela världen går på kurser för att fövärva det och all modern terapi verkar bygga på någon form av det ! Bibeln och särskilt NT vill att vi ska vara endast behållare för Kristus, så att Han kan leva oss. Kärlet behöver inte något självförtroende utöver att låta Jesus fylla det med sitt levande vatten.


Det har alltså aldrig funnits ett oberoende mänskligt jag.  Vi är istället kärl för att innehålla en vätska (Rom. 6: 21,22), tempel för att manifestera närvaron av gudom (1 Kor. 6: 19-20), slavar under lydnaden (Rom. 6: 17,18), kroppar aktiverade av huvudet (Ef 1:22, 23), och till och med hustrur som bär makens frukt (Rom. 7: 4) och på sätt "tjäna på ett nytt sätt".

Dessa exempel lär alla att den enda person som är, faktiskt är JAG ÄR, Han är kärleken, kraften, livet, sanningen och slutligen ”Allt i allt.” Och han skapade oss mänskliga personer enbart för att vara behållare för Sig Själv.  Vår enda funktion är då att uttrycka med all kraft i våra mänskliga egenskaper vad Han vill, "så att ni både i vilja och gärning förverkligar hans syfte". (Fil 2:13) Det är alltså Gud som verkar här såsom oss.